Rågångar Asarum - Jämshög

H

ögvälborne herr baron amiral, landshövding och överkommendant samt riddare av Kunglig svärdsorden! Resolution remitteras till ordinarie lantmätaren Wickenberg att lagligen uppgå och upphugga de omförmälda hemmanens rågångar. Karlskrona landskansli den 16 juni 1773 uti högvälborne herr baron vice amiralens landshövdingens överkommendantens och riddarens förordnande jordrannsakning, Joh. Pet. Abelin och Thomas Nyström

Till rågångarnas uppgående och avstegande på karta, så väl emellan skattekronohemmanet Susekull som (sida 2) utsocknes frälsehemmanen Åkarps och Boarps nästgränsande hemman, anhålles ödmjukast om nådig remiss till herr lantmätaren Wickenberg att nästa år vid yppande ledighet förrätta, senare en här i lag ålagd skyldighet, ganska lång tid tillbaka finnes vara eftersatt: framhärdandes till sitt? yttersta.

Högvälborne herr barons, amiralens, landshövdingens och överkommendantens samt riddaren av Kunglig majestäts svärdsorden.

Karlskrona den 15 juli 1773. Allra ödmjukaste tjänare Christian Montan.

(sida 3) Författade kartan över rågångarna omkring mina hemman Susekull, Åkarp och Boarp, dem och angränsande hemman mellan, med tillhörande protokoll, har undertecknad av herr ingenjören Hedengran bekommit, som tacksammast kvitteras. Åkarps såg den 16 november 1775. Christian Montan.

(sida 4) Högvälborne herr baron, amiral, landshövding, överkommendant och riddare av Kunglig majestäts svärdsorden.

Resolution. Så framstår mellan Susekulls och Knaggelid ej finnes rågång. Så blir lantmätaren Hedengran, härmedelst förordnad att mäta och dela så väl Susekulls som Knaggelids marken efter hemmanstalet. Karlskrona landskansli den 8 juli 1775 under landshövdingens frånvaro.

Joh. Pet. Abelin och (namnteckning)

Sedan herr lantmätaren Hedengran uppå herr kamrer Montans anhållan blivit förordnad att uppå rågången mellan bemälde herr kamreren och mitt hemman, har jag väl uppvisat följande märken som i alla tider efterlevande blivit (sida 5) nämligen: först uti en ek vid ån där det börjar, därifrån till Sandkullen vidare till en sten, därifrån öster till en liten holme uti ett kärr, Märkeskärret kallat, vidare till en jordkulle där märket stöter i Bredagyl men alldenstund merbemält var kamreren dessa förenämnda märken ej erkänna vill, utan försöker tränga sig in uti min mark, ty är allra ödmjukaste anhållan att mätning och delning må för sig gå så väl över herr kamrer Montans som min mark och därefter lagligen delas efter hemmanstalens storlek.

Med djupaste vördnad framhärdar eders höga nådes allra ödmjukaste tjänare Jöns Störjesson i Knaggelid.

(sida 6) År 1775 3:e dagen av juli månad enligt en i laga tid och vederbörlig i predikstol kungjord termin, inställde sig undertecknad särskilt tillförordnad tjänstgörande extra lantmätare uppå 3/8 dels kronoskattehemmanet Susekull uti Blekinge, Bräkne härad och Asarums socken, att enligt landshövding Johan von Rajalins remiss av den 27 mars sistlidne uppå låta, och å karta avfatta samt beskriva, alla de råskillnader, som kring nämnda hemmans skog och mark.

Samma dag ansökte sig nämndemannen Bengt Truedsson i Kärrabol från Jämshögs socken, samt kronolänsman Hans Bergström, att nödig ämbetes handräckning meddela, enligt kronobefallningsman Christian Mützells order, av den 1:e dennes, och förekom ägaren (sida 7) till hemmanet Susekull kamreren och regementsskrivaren Christian Montan, vilken begärde mätning, hos konungens befallningshavande rekvirerat, från de nästgränsande hemmanen infann sig deras jordägare, som är följande: först skattehemmanet Knaggelid ½ hemman, jordägare Jöns Störjesson, ifrån halva skattehemmanet Ysnamåla Jakob Svensson, änkan Bengta Svensdotter igenom drängen Carl Jakobsson, änkan Ingrid Nilsdotter igenom dess trolovade fästman drängen Sven Gunnarsson från Möllegården och änkan Johanna Matsdotter igenom samma dräng, men ingen fullmakt från dessa änkor förevisades ej heller anmälde sig någon för de omyndiga barn som i dessas sterbhus kunna finnas. För frälsehemmanet Möllegården ½ förmedlat till 1/4 del, frälseinspektor på Ljungby herrgård Axel Kjellman, enligt major Gabriel Sporres skriftliga fullmakt av den 1:a dennes, vilken herre till detta hemman är ägare, men ifrån hemmanet Jordgyl (står Jolagyl), vilket uti den så kallade Kärrsjön skall angränsa, kom ingen till städes. (sida 8). Sedan alla vederbörande således framlagda blivit av lantmätaren sitt ämbetes rum vid protokollet intagit uppvisades icke allenast lantmätarekontorets constitato vill för underteckna av den 26 april 1774 att å eget ansvar och redogörelse och vånda såsom extra lantmätaren göra tjänst i Blekinge, samt Kunglig majestäts höga befallningshavande dess förenämnda förord till denna förrättning, utan och Kunglig majestät allranådigast särskilda storskiftesförordning för Blekinge av den 14 december 1762 varefter alla nödiga anstalter gjordes, till mätningens början mot hemmanet Knaggelid å nästa dag.

4 och 5 juli. Samma dag närvarande nämndemännen Bengt Truedsson i Kärrabol och Pål Nilsson från Asarums by (infälld svårläst rad) rågångs mätningen emot skattehemmanet Knaggelid, och varav början stadde vid östra sidan av Mörrums å, å västra sidan Jämshögs socken och Listers härad och Hallandsboda hemmans ägor. Innan mätningen sade kamrer Montan att han nyligen blivit ägare till Susekulls hemman och att han icke har bekantat sig så noga med dess ägor. Ett utdrag ur 1671 års jordebok framlades. Varför han anmodades två bofasta hederliga dannemän, nämligen Gisel Truedsson i Hallandsboda och Masse Truedsson i (sida 9) Danstorp, att rågången mot Knaggelid utvisa, och därom sina berättelser utgiva, då Masse Truedsson 75 år gammal berättade, att han för 42 år sedan bodde på Susekull och av vilket hemman han då var ägare, under den tiden användes alltid märket mellan Susekull och Knaggelid en uti den så kallade Svågerviken vid östra landet av Mörrums å, berättade dessutom, att Susekull före Masses tid innehades av en vid namn Sven, som på Susekull varit född och så uti en ålder av några och 60 år, för Masse berättade, vid ett tillfälle denne Sven gick upp uti backen och gräver? mitt för Svågerviken och ---- att denne Sven ifrån sin barndom hörde, det märket mellan Susekull och Knaggelid gick uti Svågerviken, samt sedan till en ek uti liden och därifrån till Sågskär samt sedan från Sågskär rätt ned till Bredagyl, tilläggandes Masse, att han såsom född uti hemmanet Hallandsboda, av en gammal bonde därstädes vid namn Sven som dog för 10 á 12 år sedan och då varit över 80 år gammal samt i Hallandsboda född, hört berättas: att rågången mellan Susekull och Knaggelid går åt Hjortadrevet neder Svågerviken vid östra landet av Mörrums å, vill Masse Truedsson denna sin berättelse med ed fästa vid behörig domstol om så påfordrades.

Gisel Truedsson i Hallandsboda 61 år gammal berättade, att för omkring 20 år sedan, då hade Knaggelids jordägare inhägnat en hage långt söder om det märket Knaggelids jordägare nu uppvisar (sida 10) då vid ett tillfälle som Hallandsboda byamän varit samlade, hade en av byamännen av Masse Truedsson nämnde Sven Persson i Hallandsboda sagt offentligen, att Susekulls jordägare är efterlåtna och förvetna, som låter Knaggelids män ingärda deras mark, att då tillika sagt, att märket mellan dessa hemman går neder Hjortadrevet samt rätt i Svågerviken, men Gisel kunde nu ej utvisa den omtalade Svågerviken, för övrigt berättade Gisel, att Knaggelids bönder Djur och Henrik redan år 1725 för Gisel utvisat att Sågskär, beläget nära en väster om Slänsmåla kyrkväg, vilka Knaggelids borna för Gisel sagt, att detta Sågskäret skall vara rätt ut till vidare mellan Susekull och Knaggelid, viljandes jämväl Gisel, denna sin berättelse med ed fästa vid behörigt ställe, om så påfordras.

För övrigt uppvisade herr kamrer Montan att av Nicolaus Lindahl, Petter Wollin och Sven Lundberg ett extrakt av 1671 års jordebok, utgivit 1747 den 7 oktober uti Karlskrona landskontor av herr landskamrer Bergman, vilket utvisar, att Susekull är under nummer 78 av Bräkne härad och Asarums socken 3/4 mantal, och skall äga fiske uti Mörrums å, samt uti en insjö som kalls Kärrsjön samt Rumpegyl och Bredagyl såsom ock i två små ålvarmar, till litet fiske, och i anledning av detta jordeboksextrakt, som Masse och Gisel Truedssöners (sida 11) berättelser, den de på sin själs salighet med ed vill fästa påstod, att rågången mellan hemmanen Susekull och Knaggelid bör gå, av Svågraviken till Sågskär och vidare därifrån till Öjamåla märke vid Bredagyl med något stega dokument bevisar sig ha rättighet till fisket i nämnda gyl, eller uppvisar vid gylet något sådant bolstede skäl, som rättighet till skog och mark vid Bredagyls västra land tilläggas, denna av herr kamrer Montan uppvisade rågång bestridde Jöns Störjesson i Knaggelid alledeles, såsom olagligen anhållen, att undertecknade lantmätaren ville avhöra två goda mäns berättelse, om denna rågång, dem Jöns nu hitkallat, vilka är Per Svensson i Öjamåla och Håkan Eriksson i Kullemåla, vilka nu på stället berättade: nämligen Per Svensson 76 år gammal, att han är född i Småland men bott i Öjamåla i 50 år, han i alla sina dagar hörde av Knaggelidsborna berättas, att röret mellan Knaggelid och Susekull gått ifrån en ek vid östra landet av Mörrums å, samt en därvid belägen sandkulle och åt Sågskäret, samt sedan i Bredagyl, varå samma? skola vara lagda: varandes i ett kärr på västra sidan Bredagyl en liten sten eller ö, varuti rågången skall gå, men kunde (sida 12) ej berätta varuti det så kallade Hjortadrevet skall vara beläget, ej heller om det är något märke mellan de nämnda hemmanen, tilläggandes att vi Bredagyl skall funnits en jordkulle, varuti rågången skall senare (svårtytt) dess Per Svensson denna sin berättelse med ed befästa vid domstol när så påfordras.

Håkan Eriksson 57 år gammal berättade även under eds förpliktelse, att för ungefär 24 år sedan gick han på bygden och sydde, och var i Knaggelid hos Måns Karlsson därstädes, eller nuvarande jordägarens fader, då som och Måns gick för att leta efter räv, då Måns för Håkan utvisat flera stenar och en sandkulle med Bredagyl som han sade varit (kladdig text med överstrykningar) märke sedan emellan Knaggelid och Susekull (kladdig text) men om sandkullen samt eken vid Mörrums å, har Håkan ingen underrättelse, ej eller har han hört någon annan än nämnde Måns Persson i Knaggelid, talat om denna rågång. Jöns Störjesson i Knaggelid tillspordes om han ej hade några dokument över denna tvistiga rågång, men gav därpå till svar att sådana ej hos honom nu finns (sida 13) men vill uti landskontoret dem utläsa, om någon underrättelse kan behållas, om tid och tillfälle därtill lämnas, efter Per Svenssons och Håkan Erikssons berättelser påstod Jöns Störjesson, att rätta rågång emellan Knaggelid och Susekull bör vara att gå, ifrån en ek vid östra landet efter Mörrums å, samt en därvid belägen sandkulle därifrån åt Sågskäret och vidare över ett kärr som Jöns kallar märkeskärret, till en jordkulle vid Bredagyl, Jöns påstod anständigt att denna rågång alltid varit och blivit hållen emellan efternämnda hemman Susekull och Knaggelid, omnämnda Svågerviken utvisades av Masse Truedsson i Danstorp, vid det på kartan antecknade stället.

Nummer 1. Eller Svågervik, belägen vid östra landet av Mörrums å, mittför norra landet av en liten holme i ån, och något väster om allmänna vägen till Knaggelid, och går ifrån denna å efter herr kamrer Montans påstående stridiga rågång till

Nummer 2. Sågskäret beläget 20 aln väster om Slänsmåla kyrkväg samt straxt öster om en liten kurra ett litet kärr, varandes detta Sågeskär (sida 14) mellan en fura och en björk på norra sidan för en på södra sidan samt 7 aln emellan bägge dessa träd, vidare härifrån

Nummer 3. En sten såsom skiljemärke emellan Öjamåla och Knaggelid, varandes denna sten lite från landet uti Bredagyl belägen, vid nordvästra änden av gylet. Jöns Störjessons i Knaggelid påstående är

Nummer 4. En ek vid östra landet av Mörrums å, straxt väster om Knaggelids kyrkväg, så sandkullen, till före beskriven Sågskäret nummer 2, och vidare därifrån över ett kärr som Knaggelidsåboen kallar märkeskärret till

Nummer 5. En trind stor kulle 39 aln väster om Bredagyls västra land, samt 115 aln neder om södra änden av detta gyl. De tvistande påvisades väl, att någon billig förening borde påstrukes om denna stridiga rågång, men kunde ej träffas, utan anhåller nu som förr Jöns Störjesson från Knaggelid, att få tid och tillfälle till nästa vecka, att framskaffa dokument om de finns, som dess uppgivna rågång kunna styrka, vilket ej kunde vägras, emellertid upphör med tvisten linjernas uppgående, utan blev tvisteparken endast, till allting sitt innandöme avfattad samt de gemensamt uppge rågången.

(sida 15) Den 6 juli. Samma dag närvarande nämndemännen Bengt Truedsson i Kärrabol och Pål Nilsson i Asarum, med herr kamrer Montan och samtliga jordägare från hemmanet Ysnamåla; i vilket närvara med rågångens avmätande ett uppgående företogs, emellan Susekull och Ysnamåla, då Ysnamåla män företedde en Bräkne häradsrätts dom av den 18 augusti 1708, varifrån inhämtades, att då tvist varit emellan Ysnamåla och Susekull om rätta rågången, häradssyn har blivit hållen, de tvistande vid häradssynen, sig förenats på följande sätt: att rågången skall vara i bäcken som går från Bredagyl utföre till Rumpegyl och därifrån söder i en sten, som ligger vid Furukärrets norra notvarp. Och vad bolskogen vidkommer, så skolade den efter hemmanens storlekar den som jordeboken den tillägger proportionaliteter till svins ollon nyttja, med en (sida 16). Ett vite om 20 daler sattes till den som bryter denna dom. Rågången mättes efter den utvisning, som å båda sidor skedde nämligen; ifrån Bredagyls södra ände vid bäckens utlopp vid

Nummer 6. Efter bäckens krökning, till dess han rinner in uti Rumpegyl vid oset om stället

Nummer 7. Rumpegyls norra os, samt därifrån över Rumpegyl till Rumpegylsbäckens avlopp vid

Nummer 8. Rumpegyls södra os, därifrån efternämnda bäck till dess den kröker i öster och rinner igenom Ysnamåla vång, samt norr om gården, varest vid bäckkröken en stor jordfast sten utvisas

Nummer 9. Märkesstenen kallad, vilken har 4 sidor av vilka den norra är slät samt 4 aln bred och 5 1/4 aln hög, den nordöstra 1½ aln bred samt ojämn, den östra 6 aln bred mest jämn och den västra sidan 5 3/4 aln bred, som är mest jämn men ihålig så väl vid roten som ovanpå, denna sten har en fast kant i söder och är trekantig samt spetsig i toppen. Ifrån denna sten, går rågången linje recta till

Nummer 10. Kärrsten belägen vid norra kanten av Furukärret och söder om en hög skärvbacke, denna sten är jordfast samt 4½ aln lång för öster och väster samt 2 3/4 aln bred för norr och söder 2 aln hög på sydvästra krönet; på östra sidan av denna sten, är en däld (sida 17) som på södra kanten mest räcker? efter linjen eller rågången; vid sid- och stenkanten av denna sten, är en annan hög jordsten som till utseendet är fyrkantig och är sprucken eller sammansatt av flera stenar, härifrån går rågången till

Nummer 11. Öringen av det så kallade norra notvarpet i Kärrsjön, vilket är beläget straxt söder om allmänna landsvägen mellan Karlshamn och Småland Holländarevägen kallad, samt därstädes de resande, alltid plägar vattna sina kreatur i sjön, och litet väster den innersta änden av sjön, eller sydligaste änden av Jolagyls ---- och som denna en beskriven rågång, å ömse sidor erkännes, norra enligt med domarnas innehåll, blev den till rättelse i framtiden behörigen uppgången varpå följande sätt, 25 aln söder ut i linjemärket ifrån stenen i Rumpegylsbäcken, ledes en utliggare sten, vara i en backe sluttning eller lid, 2 1/8 aln hög, 7/8 aln bred och 1/4 aln tjock i den ena samt tunn i den andra kanten, spetsig i toppen, rund och bred i roten, slät på den men lite ojämn på den andra sidan, ställdes att peka efter linjen till Kärrsjön, 195 alnar från den andra stenen till denna sten, lades ett annat mellanrör öster uti en backsluttning (sida 18) som har en visaresten, 1 aln hög, en aln bred och 1/4 aln tjock, slät på båda sidor och östra kanten, men rund i roten som är smalare, så att stenen är trekantig till utseendet, 400 alnar ifrån detta rör, på en bråne eller fall, samt 50 alnar vore en gångstig till Ysnamåla uti norra kanten av en backsluttning, lades en annan visaresten, 1 aln hög, 3/4 aln bred samt 1/4 aln tjock, slät på bägge sidor och ena kanten men rund på andra samt smal åt bägge ändar. På Kärrstenen lades ett rör med en visaresten således att peka tillbaka på märkesstenen 1½ aln hög, 5/8 aln bred och 1/4 aln tjock, slät på båda sidor och ena kanten men krokig på övriga änden. 10 alnar norr om detta rör uti samma linje lades en utliggaresten, 1 1/8 aln hög, ½ aln bred och 1/4 aln tjock, spetsig i toppen, bredast mitt på men smalare vid roten. 90 alnar söderut från Kärrstenen vid södra legan av Furukärret lite upp i backen, lades en visaresten uti linjen till norra notvarpet, 1 3/8 aln hög, ½ aln bred och tunn, smal vid roten men äger sin bredd vid toppen och ojämn på sidan. 400 alnar härifrån lades ett mellanrör med en visaresten, 1 1/4 aln hög, 7/8 aln bred och 1/4 aln tjock, bred i roten och smal i toppen eller mest trekantig. Åter 400 alnar från denna sten, ett annat mellan rör, med en visare 1½ aln hög, och ½ aln bred på alla kanter, men har ingen slät sida. (sida 19) 400 alnar från denna sten, ett annat mellanrör, vilket är 1 aln hög, 5/8 aln bred och 1/4 aln tjock, slät på ena sidan och bulig på den andra, är slagen i roten samt till utseendet som en sko på kant. 24 alnar väster om öringen av norra notvarpet eller norra landet av Kärrsjön samt straxt norr om Holländarevägen lades huvudrösen i linjen, dess visare är 1½ aln hög, 7/8 aln bred och 3/8 aln tjock, slät på alla kanter men tjockare och rund i roten. 10 alnar norr om detta huvudrör, lades en utliggaresten, 1 1/4 aln hög, ½ aln bred och 1/4 aln tjock, slät på bägge sidor och om kanten, spetsig i den andra samt över änden.

Den 8 juli. Samma dag avmättes rågången mot frälsehemmanet Möllegården, närvarande nämndemän Bengt Truedsson i Kärrabol och Pål Nilsson i Asarum, de då Möllegårdsåborna visar följande rågång, först från Kärrsjön nummer 12, en gärdesgård söder om Holländarevägen, en hage som nu nyttjas till Möllegården, norra hejan kallad, tills dess Kärrsjön åter emottager vid stället nummer 14 och därifrån efter det norra Kärrsjö landet, tills dess en annan heja under Möllegården möter, Hehejan kallad, och så efter samma höga gärdesgård till nummer 16 en grind vid norra änden (sida 20) av Möllegårds vång, och så väster ut efter gärdesgården tills dess den nedstöter i Mörrums å, vid det östra landet nummer 17 (följande stycke är struket); Varest å andra sidan frälsehemmanet Boarps ägor möta, sig sträcker efter Mörrums å norr ut, tills dess frälsehemmanet Åkarps ägor vid stället och gärdesgården nummer 18 mottager, samt sedan efter ån norr ut mot Åkarp och Hallandsboda ägor, tills dess mätningen börjades vid tvistiga stället nummer 1 eller Svärkerviken att (struket hit) ---- denna rågång, blev av frälseinspektor Kjellman uppvisat en avskrift av en beskrivning över hemmanet Möllegården år 1725, tills dess likhet med originalet bevittnat, av Nils Adolph Noleen att J. G. Dahlbom därav befinnes att på nämnda årtal detta frälsehemman blivit avmätt, samt beskrivit att häruti under Litt. P en beteshage och norra hejan står uppförd á ½ lass hö på tunnlandet till 3 7/8 dels lass, men kartan till denna beskrivning blev ej företedd, ej eller lantmätarens namn som den upprättat på något ställe utsatt, och förmenade inspektor Kjellman, att den omnämnda norra hejan är den samma som beskrivningen omförmäler samt Hehejan den nämnda beteshagen, fast han nu i senare tider till ett annat namn blivit förvandlad, sedan han till äng är vorden uppodlad.

(sida 21) Herr kamrer Montan förmenar häremot, att den förevisade beskrivningen icke skall finnas, det någon närvarande från Susekull varit närvarande vid 1725 års mätning, och de omtalade hejorna Norra- och Hedhejorna tyckes vara belägna inom Susekulls rågång, samt gärdesgården mellan Möllegårdens vång och Susekulls hage eller mark är ganska örtug, det såvida ingen urminnes hävd mellankomma, till nyttjande rättigheten för Möllegården, av dess hejor, att de bör tillhöra Susekulls mark och gärdesgården ifrån ån till sydöstra hörnet vid sjön av Lehejan rättas ända fram, men som herr kamreren nu ej äger sådana bevis som dess påstående kunna stärka, så förbehålles herr kamreren sig öppen talan framdeles om dessa hejor och denna rågång i fall sådana skäl kunna visas, som övertygar att hejorna är intagna på Susekulls mark, samt att rågången bör gå ända fram från ån till Kärrsjön, vid det omförmälda sydöstra hörnet, av Ledhejan. Oviljandes emellertid ej (sida 22) bevaka Möllegårdens åbor, nyttjande rättigheten som förr, tills dess framtiden kan komma bättra, upplysning för övrigt sträcker sig Susekulls mark, norr ut efter Mörrums å, mot frälsehemmanen Åkarp och Boarp samt Hallandsboda ägor tills dess mätningen vid tvistestället nummer 1 börjades, och blev denna rågång emot Mörrums å av herr kamrer Montan, såsom avgöra av frälsehemmanen Åkarp och Boarp till alla delar erkända.

Den 14 juli. Samma dag närvarande nämndemännen Bengt Truedsson i Kärrabol och Per Svensson i Hoka, samt herr kamrer Montan och Jöns Störjesson från Knaggelid. Då Jöns Störjesson förevisade Kunglig majestäts befallningsmans givna förordnande för undertecknade extra lantmätaren, avgivit på Karlskrona landskansli den 8 dennes, av innehåll, att så framt mellan Susekull och Knaggelid ej finnes laga rågång, så skall avmätas och efter hemmanstalet delas så väl Susekulls som Knaggelids marker, varav Jöns Störjesson påstod, att så vida herr kamrer Montan ej vill erkänna den rågång (sida 23) för Knaggelid blivit uppvisad, det får ankomma på mätning och laga delning efter hemmanstalet dessa hemman emellan, och anhåller att undertecknad vilja denna mätning, och delning genast verkställa, här emot intalade herr kamrer Montan, att mätning och delning, så mycket mindre här kan äga rum, som det finns rågång mellan Knaggelid och Susekull, dels efter de vittnen herr kamreren åberopat, och dels efter den utvisning Knaggelids åbor under varande mätning den 4 och 5 dennes utvisat en gräns, som med Knaggelids åbor och märkena ej är ense, varföre herr kamrer Montan till alla delar bestrider mätning och delning, tills dess behörig domstol, över de tvistiga rågångar, blivit dömt, påståendes emellertid, att den rågång herr kamreren utvisat är laglig byskillnad, och således ej märkena i samhävd (följande stycke struket); men som denna Kungliga majestäts befallningshavandes (sida 24) resolution, fast villkorlig, skall vara utfärdat, herr kamreren fått tillfälle att sig förklara, helst ingen kommunikation har blivit lämnad, så skall herr kamreren dessutom vara sinnad, till ändrings erhållande sig därav var i Kunglig majestäts hovrätt och inom rättan tid besvarad (struket hit) och vill således förmedla, att av anförda skäl, med verkställigheten anhålla, varföre syneförrättningsmännen stannade i följande beslut.

Som Jöns Störjesson i Knaggelid, vid avmätningen den 4 och 5 dennes, uppvisade rågång, mellan dess hemman samt Susekull, fast än samma rågång är vorden av Susekulls ägor stridiggjord, att herr kamrer Montan åtagit sig bevisa sin uppgivna rågång såsom laglig byaskillnad mellan Susekull och Knaggelid, samt Kunglig majestäts befallningshavandes förordnande av den 8 dennes, ej på annat sätt tillåter delning och mätning skall i den händelse ingen laga (sida 25) rågång dessa hemman emellan finnas, utan rågång å båda sidor är vorden uppvisad, och det ---- respektive ---- ej lantmätaren att pröva, en sådan laga eller olaga rågång, fördenskull nödgas undertecknad med den tillförordnade mätningen och delningen så länge upphöra, tills dess vid behörig domstol över de ömsom gjorda påståenden dömt blivit, varföre de tvistande till behörig domstol på en sådan grund förvisas.

Men som rågång å båda sidor är vorden uppvisad så kan undertecknad ej undgå, att de tvistiga linjerna på marken uppgå och utstaka bägges påståenden.

Sedan detta beslut var muntligen avsagt, fann Jöns Störjesson billigheten därav, att tvisten kommer under domstolens prövning, varefter tvistelinjerna å båda sidor på marken utstakades och uppstegades då vid denna förrättning lantmätaren föreslog en icke någon billig förening borde påtänkas, samt projekterade att tvisteparkerna som endast (sida 26) består av omkring 25 tunnlands vidd, med duglig och oduglig mark räknad, kunde delas efter hemmanstalet, så att Knaggelid därav erhåller 4 och Susekull 3 sjunde delar, Jöns i Knaggelid sig därtill ej bekväma låta, så även herr kamrer Montan med detta projekt.

Den 15 juli. Samma dag avmättes alla de vägar som går igenom Susekulls mark, samt Mörrums å, såsom det västra skiljemärket emot Hallandsboda, Åkarp och Boarp, här efter avslutades denna rågångsmätning.

Den 17 juli. Samma dag uti nämndens och kronolänsmannens närvaro upplästes föregående protokoll, de ifrån Susekull var närvarande herr kamrer Montan, från Knaggelid Jöns Störjesson, från Ysnamåla Jakob Svensson, änkan Bengta Svensdotter, Ingegerd Nilsdotter, Hanna Matsdotter med samtliga förmyndarna för de omyndiga barnen nämligen uti Bengta Svensdotters sterbhus morbrodern (sida 27) förenämnde Jakob Svensson, Ingegerd Nilsdotters sterbhus Håkan Josefsson i Kroksjömåla i Hällaryds socken och Måns Truedsson i Jepps Hoka, men Per Danielsson i Grimsmåla anmärktes av dess hustru vara sjuk och dålig samt för Johanna Matsdotters sterbhus Johan Matsson i Pieboda. För Möllegården åbon Nils Gunnarsson samt frälse ---- mannen Jon Nilsson i Ysane, försedd med herr Axel Kjellmans order av den 13 dennes, att vid protokollsjusteringen vara närvarande, vilka alla föregående protokoll erkände till alla sina delar. Änkorna tillfrågades var de var första dagen, de svarade alla att de var dåliga och opassliga och kunde inte gå ut i luften samt att de inte hade någon som kunde skriva fullmakt för de utsända drängarna.

(sida 28) Den 18 juli. Sedan herr kamrer Montan och Jöns Störjesson i Knaggelid förliden gårdag efter förrättningens avslutande prosciterade förening om de två stege rågångarna dem emellan, kommer de nu på tvisteparken sålunda överens, att rågången skall vara ifrån den ek, som Jöns Störjesson vid Mörrums å utvisat och på så sätt, samt sedan därifrån till Sågskäret, varom parterna ifrån början varit ense, därifrån till mitt uti västra landet vid Bredagyl, eller mitt på den distansen eller sträckningen, emellan Öjamåla märke i sjön till Bredagylsbäckens utlopp söder i änden av sjön, skolandes herr kamrer Montan ej göra någon åtalan på den varken, som Jöns Störjesson i Knaggelid före kunnat gjorde eller förövat, på Susekulls skog och mark. Och anhåller parterna, att denna rågång, till rättelse i framtiden nu genast måtte rörläggas, samt att vi sålunda, med sunt förstånd samt otvungna, å ömse sidor kommit överens om rågången Knaggelids och Susekulls hemman emellan, besvara vi med egenhändiga namn och bomärken undersättande uti nedanstående vittnens närvaro. Ut supra.

Christian Montan för hemmanet Susekull

Jöns JS Störjesson och dess hustru Inga i Månsdotter från Knaggelid

Till vittnen Bengt Truedsson i ? och P. Svensson i Hoka

H. Bergström kronolantmätare

(sida 29) Då nu således föregående förening, efter uppläsandet blev icke allenast erkänt, utan av vederbörande med egenhändiga underskrifter gillad, samt rågången emellan hemmanen Knaggelid och Susekull därefter uppgången, varunder rätta stället vid Bredagyl träffades vid nummer 29, företogs med rörläggning på följande sätt. 20 alnar öster rågången från förr beskrivna eken nummer 4 på den trinda sandkullen väster i backsluttningen eller liden, lades ett huvudrör med en trekantig sten som ställdes att peka efter linjen till Sågskäret, hjärtestenen är 1½ aln hög, 1 ¼ aln bred vid roten samt spetsig i toppen, är ¼ aln tjock, slät på bägge sidor, men ojämn vid kanterna och roten. 10 alnar österut från detta rör i samma linje på högsta kullen ställdes en utliggaresten 1 1/8 aln hög, 3/8 aln bred och ¼ aln tjock, på ena kanten men tunn på den andra, slät på den ena men ojämn på den andra sidan. 800 alnar väster om Sågskäret eller samma rågång lades en emellansten, vid östra kanten av den så kallade Foraklint 1 3/8 aln hög, och 1/8 aln bred, ojämna kanter och skrovlig på sidorna. 400 alnar väster från Sågskäret i samma sträcka lades jämväl ett mellanrör på en trind skärvbacke 1 ¼ aln hög, ¾ aln bred och 3/8 aln tjock, spetsig topp men bred i roten, hålig på den ena men kullrig på den andra sidan, vid Sågskäret nummer 2 lades ett huvudrör med en visare som pekar österut, 1 ¼ aln hög, 1 aln bred vid roten och ½ aln vid toppen, ¼ aln tjock, slät och jämn på bägge sidor och kanterna. 10 alnar västerut från detta huvudrör, i linjen till eken nummer 4 lades en utliggaresten, 7/8 aln hög, ½ aln bred och 1/8 aln tjock, slät på bägge sidor. 10 alnar österut från samma rör i linje till ---- (infällt svårtytt ord) nummer 29 vid Bredagyl, lades jämväl en utliggaresten, 1 aln hög, ½ aln bred och ¼ aln tjock, slät på båda sidor och kanterna, bredare i roten och smalare i toppen. 200 alnar från Sågskäret till gylet, vid västra kanten av märkeskärret nederst i liden av en stenbacke lades ett mellanrör med en visare mest fyrkantig 1 1/8 aln hög, och ½ aln bred samt tjock, slät på bägge sidor och ena kanten, men ojämn på södra. 400 alnar från denna sten lite norr om märkeskärret, samt straxt söder om en liten timmerväg och gångstig, träffades i rågången en jordfast sten, ¼ aln lång för öster och väster samt på västra en 1 ½ aln bred från norr till söder, 1 aln hög på norra, 1 aln på västra och 1 ½ aln på södra sedan man sluter åt jorden på östra kanten, skall ett kars? Urhuggas; vid Bredagyls västra land och stället nummer 29, lades ett kull…rör med den västra 1 ½ aln hög , 7/8 aln bred och 3/8 aln tjock på den ena, men ¼ aln på den andra kanten, slät på ena sidan, men kullrig på den andra, ställdes ett pak? Till Sågskäret efter denna rörläggning, förklarade vederbörande sig med rågången till alla delar förnöjda, sålunda varder avslutade och förrättat, befanns för, och dag samt ort som förut. På ämbetets vägnar Hedengren.

(sida 30) År 1775 den 10 dagen av juli månad, efter en i laga tid å vederbörlig predikostol, kungjord termin, inställde sig undertecknad särskilt tillförordnad tjänstgörande extra lantmätare vid Åkarps såg, uti Bräkne härad och Asarums socken av Blekinge län, att enligt Kunglig majestäts befallningshavandes förordnande av den 27 mars sistlidne på karta avfatta samt beskriva alla de råskillnader som kring ger utsocknes frälsehemmanet Åkarp 7/8 del och Boarp ¾ del ägor och mark uti nämnda län, härad och socken belägna. Samma dag inställde sig tvenne nämndemän Bengt Truedsson i Kärrabol och Per Svensson i Hoka samt ägaren till frälsehemmanet Åkarp och Boarp kamrer ädel och högaktad herr Christian Montan, vilka denna mätning, hos vederbörande rekvirerat. Ifrån de nästgränsande hemmanen uti Jämshögs socken av Listers härad, ankom (sida 31) för 2/3 dels skattehemmanet Hallandsboda, jordägarna Gisel Truedsson, Bengt Svensson och Masse Giselsson, från 3/8 dels skattehemmanet Astensmåla (står Askinsmåla) Jöns Jönsson och änkan Valborg Larsdotter genom sonen Björn Persson, Hans Jönsson förmyndare för änkan Valborgs omyndiga barn, och ifrån 3/8 dels skattehemmanet Ikornamåla jordägarna Måns Persson, alla dessa hemman uti Jämshögs socken. För frälsehemmanet Hjortabråne uti Asarums socken inställde sig åborna Nils Matsson och Trued Hansson, samt som konsistoriefullmäktig för det sistnämnda hemmanet höglärde magister herr Jöns B. Santesson enligt brev höglärde magister Jon Bråck den 4 dennes, och gav herr kyrkoherden Santesson tillkänna att detta kyrkohemman är ett förpantat hemman. För ½ skattehemman Kråkekull inställde sig jordägarna Åke Svensson och Nils Olsson, att vid denna förrättning nödig ämbetshandräckning inställde sig länsmannen Hans Bergström, enligt (sida 32) kronobefallningsmannens herr Christian Mützells order av den förste i denna månad.

Sedan alla vederbörande således samlade blivit, och syneförrättningsmännen sina ämbetsrum vid protokollen intagit, upplästes; 1. Kungliga generallantmäterikontorets conflitetorial för undertecknade lantmätaren av den 26 april 1774 att i Blekinge göra tjänst. 2. Befallningshavandes remiss till denna förrättning. 3. Kunglig majestäts storskiftesförordning av den 14 december 1772. Sedan herr pastor Santesson förklarat sig något med den rågång Hjortabråne åbor utvisar och deras åtgärd vid protokolljusteringen bemälte herr pastorn från förrättningen taga avträde. Då dagen mestadels var förliden ajournerades förrättningen.

Den 11 juli. Samma dag närvarande nämndemännen Bengt Truedsson i Kärrabol och Per Svensson i Hoka, samt herr kamrer Montan, och samtliga Hallandsboda, Astensmåla och Ikornamålas jordägare. Då mätningen började emot hemmanet Hallandsboda och uppvisade Hallandsboda män synerättsdom av den 10 juli (sida 33) 1742, varav befinnes att det varit emellan Hallandsboda skatte och Åkarp frälse, det förra uti Jämshögs socken, det senare i Asarums socken, då Hallandsboda män uppvisade den så kallade häradsbäcken eller Böde såsom skiljemärke och däruti en sten vid bäckens utlopp i Mörrums å, därifrån efter bäcken till ett kvarnställe tillhörigt Hallandsboda, vidare till en gammal hålldamm, därifrån allt efter bäcken till slutet av Hallandsboda vång, därifrån emot Åkarps beteshage till Hästaklinten, därifrån till ett gammalt kvarnfall utmed ett fall samt vidare efter Rödabäcken till Astensmålabäck (står Askinsmålabäck), som åtskiljer Hallandsboda och Astensmåla hemman, och märken av sten skall finnas, vilken samma rågång mellan Hallandsboda och Åkarp, höglovliga synerätten fastställt till vederbörandes efterrättelse i framtiden, bäckens utlopp i Mörrums å vid stenen är på kartan sak med nummer 18, gamla kvarnstället som tillhört Hallandsboda med nummer 19 sydvästra hörnet av Hallandsboda vång med nummer 20 (sida 34) bäckkröken vid Hästaklint med nummer 21, gamla kvarnfallet vid hallen med nummer 22 och Astensmålabäckens utlopp med nummer 23a, där Hallandsboda ägor slutar och Astensmåla (Askinsmåla) tar vid, samma bäckdrag faller söderut, till dess skiljegärdesgården nummer 23b är emellan frälsehemmanen Åkarp och Boarp, varest hemmanet Ikornamåla möter, och sig efter samma bäck sträcker till dess kyrkohemmanet Hjortabråne vid en från öster rinnande bäck nummer 23c skall mottaga.

Den 12 juli. Samma dag närvarande nämndemännen Bengt Truedsson i Kärrabol och Per Svensson i Hoka, herr kamrer Montan och samtliga Hjortabrånes samt Kråkekulls jordägare, angående mätning med nämnda hemman, då början skedde vid Rödabäcken eller häradsgränsen med Bräkne härad och Asarums socken på den ena sidan och Listers härad och Jämshögs socken på den andra sidan, vid det före antecknade bäcken nummer 23c österut efter en bäck till dess den sluter sig vid Hjortabrånes vång nummer 24 och (sida 35) därifrån efter vångagärdet till dess Hjortabrånes hage möter nummer 25, samt vidare öster, efter en gärdesgård till hörnet nummer 26, därå på Hjortabrånes ägor sig jämte och Kråkekulls vång möter, vidare emellan Kråkekulls vång efter gärdesgården tills den nedstöter i västra landet av Mörrums å vid nummer 27, sedan efter Mörrums å emot hemmanet Susekulls ägor till nummer 28 gärdesgården emellan Åkarp och Boarp, samt vidare efter samma å emot Susekull, samt Åkarps ägor å andra sidan, till dess mätningen vid Hallandsboda märke började, vid stället och Rödabäck nummer 18, som förr är beskriven. Vad del av Hjortabråne män uppvisade rågången beträffar, så gjorde herr kamrer Montan den erinran, att som han nu under avmätningen blivit underrättad det denna uppvisade rågång, är av Hjortabrånes åkrar i mannaminne uppsatt, och ingen laga rågång således finnes emellan detta och Boarp, ej heller något dokument, som den (sida 36) samma styrker, så kan herr kamrer ej för denna gång eller vid detta tillfälle, erkänna samma rågång, vad utägorna beträffar, för någon laga och fasta skillnad, utan förbehåller sig öppen talan framdeles, till alla dess rättigheter, herr kamrer kan igen tillfalla att bekomma, antingen det må ske med laga brev, nämnda handlingar, eller igenom ett laga och ordentligt stor nytta dessa hemman emellan. Sedan denna rågångs mätning å föreskrivna dagar funnit sin fullbordan, var undertecknad sysselsatt att avmärka de större farvägarna som igenom Åkarps och Boarps marker gå, samt förr beskrivna ägoskillnaden, dessa hemman emellan, varefter denna förrättning avslutades, då nu således befallningshavandes order blivit fullbordade.

Den 17 juli. Samma dag närvarande nämndemännen Bengt Truedsson i Kärrabol och Per Svensson i Hoka, samt länsman Bergström och för Åkarp samt Boarp herr kamrer (sida 37) Montan, med samtliga jordägare och åbor från hemmanen Hallandsboda, Astensmåla (Askinsmåla), Ikornamåla, Hjortabråne och Kråkekull i vilkas närvaro detta protokoll upplästes, samt blev till alla delar erkänt, samt föreskrivet står, besannat är, dag och ort som förut. På ämbetets vägnar Hedengran.

(sida 38) Remitteras till vice lantmätaren högaktad herr Nils Hedengran, som denna förrättning behagar ofördröjligen verkställa. Ronneby den 21 mars 1775. Gabriel Wickenberg.